kulturegot

Tänk dig en film. Ta två starka röster. Tre instrument. Lägg till en amerikansk lounge-känsla på det. Inga dialoger. Bara sång. Och skapa en föreställning som kläs i svart. Malmö Amatörteaterforum (MAF) spelar upp sin föreställning Femme. Jag kommer själv, men blir väl omhändertagen av Lotta Nordeng som visar mig till rätta vid ett litet bord. Det är en mycket varm känsla som jag möts vid innan föreställningen börjar. Ljuset är rött, men resten av lokalen går i svart. De som har kommit klockan 19.00 har blivit uppmuntrade att ta med sig egen mat och dryck att äta. Många har med sig pizza. Jag ångrar genast att jag ätit middagen hemma redan.

Klockan blir 20.00 och förväntningarna är stora då ensemblen låter oss vänta några extra sekunder i mörkret innan de börjar. Lotta Nordeng och Malin Sandberg inleder med "Jockey Full of Bourbon" och går smidigt över till "Run Baby Run". Deras röster är starka och de fortsätter leverera sång efter sång, samtidigt som de tre männen i ensemblen Patrik Nilsson (bas), Rickard (gitarr) och Stefan Jonsson (gitarr) kompanjerar. Alla klädda i svart. Lotta Nordeng och Malin Sandberg har en cirka en meter hög platå, en stol och ett rep som fungerar som väl använd rekvisita. Koreografin är tilltänkt och Lottas och Malins röster kompletterar varandra genom oftast olika stämmor.

Trots att det inte är någon dialog fungerar föreställningen utmärkt genom låttexterna. Videoprojektionerna som visas är dock en aning otydliga och samma bilder upprepas ibland. Själva storyn går inte helt fram, men det gör inte så mycket. Friheten att få tolka själv känns befriande och kanske väl så behövlig i dagens samhälle där alla budskap ska pumpas ut klart och tydligt från alla håll. Föreställningen är njutbar och en nostalgisk upplevelse, då låtar från 70-, 80-, 90, och 00-talet blandas. Ensemblen ingår i Amatörteaterforum, men detta var allt annat än amatörmässigt...

Med andra ord: bör ses om det bor en nostalgiker inom dig!