kulturegot

Jag har sett det tredje avsnittet av TV4's succéprogram Så mycket bättre. Det var Timbuktu som fick ta emot hans låtar av sina "kollegor" som tolkat dem till sina egna. Mina "sociala nätverk-vänner" har också upptäckt denna succé. Många uttrycker det med en uppdaterad rad där de höjer upp någon av deltagarna. Andra dissar någon av kändisarna. Under veckan har också både P3 och P4 pratat om just detta fenomen: att tolka andras låtar och spelat låtarna ur programmet. Man skämtar också om kändisarna. Gott så. Vad är det då som gör programmet så intressant att var och varannan vill berätta att de sett det? Så mycket bättre är ett program som vänder sig till många. De har valt ut artister som både mormor och tonåringen kan tycka om - i samma program. De gör dessutom något som inte är så vanligt efter en lång TV-trend av förnedringar (Big Brother, Robinson) och vänder på allt. Vi hissar varandra, istället för att dissa. Bra medielogik: att göra det oväntade. Så, jag sitter klistrad och efter varje program går jag in på en artist på "spotten" och måste bara lyssna lite på artistens musik. Lite som ett gift jag under programmets gång fått injicerat. Så mycket bättre har förstått hur man gör för att inte ge allt, men tillräckligt för att göra PR på bäst sändningstid, både för kanalen och för artisterna. Så, jag säger: Grattis TV4, erat bästa program heter inte längre Bonde söker fru!